Kennelns historia

Antholmens kennelnamn kommer från vårt Torp som heter Antholmen. Så tidigt som på 1500-talet är Antholmen nämnt i kyrkböckerna. Då tillhörde skog och åkermark kyrkan.

När vi längtar efter tystnaden och friden i naturen då promenerar vi till Antholmen. Där har vi under årens lopp också haft många kennelträffar.

Jag skulle bli veterinär men den drömmen tog snabbt slut när jag inte vågade ge kossorna en vitaminspruta. När jag inte fick arbeta med djur blev det människor, och det är också mycket fascinerande. Jag är diakon i Sv. Kyrkan och hundarna är min hobby.

Mellan åren 1967 - 1986 hade jag schäfer. Kenneln har fött upp fyra schäferkullar med HD i endast en av kullarna. Alla med godkänt karaktärs- och bevaknings prov. Många L-testade med bra resultat. Alla mycket mentalt bra. Tre hanar blev godkända polishundar.

Min första leonberger, Lövengolds Zandrea, kom till oss december 1986. Hon var en glad härlig tjej som tyvärr hade HD grad 2 med pålagringar. Vi fick leva med henne i två år men sedan blev hennes smärtor för svåra och hon fick fara till hundhimlen.

Mars 1988 blev vi med Quinney. Enligt mig hade hon allt en hund ska ha. Bra nerver, stor dådkraft, glad och positiv. Hon var en dominant dam som med glimten i ögat gärna ville bestämma över matte. När hon mötte små valpar och barn då var hon mild och kärleksfull.

Jag skulle sluta att tävla och därför skaffade jag en sällskapshund. Med en hund som Quinney var det otänkbart. Det fick bli lydnad och det fortsätter jag med. Ibland vill jag återgå till brukstävlingarna men än har det inte blivit. När Quinney var 4 år började jag träna henne för Lkl 1 och 5 månader senare tävlade vi för första gången. Hon var mycket duktig.

Mälarlejonet Obless, leonberger nummer 3 köpte jag december 1994 av Margareta Eskner-Gustafsson. Det fanns inte många likheter mellan Quinney och Obless. Den ena stor den andra liten, en mjuk den andre dominant, en jagade katter den andre ville bara mysa med dem.

Kanske förstår jag inte riktigt vilken fantastisk hund Obless var. Jag tror att om Obless inte blivit mor till två valpkullar skulle hon varit trippelchampion. Det var så nära. Hur många leonberger i världen finns det som har mer än ett championat? Jag glömmer aldrig Obless milda godmodiga sinnelag

Nu skulle jag inte ha någon hund för det är så svårt att mista dem. Jag hade beställt en valp från Elisabet på Skorres kennel men den skulle jag lämna ut på foder till två fina ungdomar. Den 5/5 dog Obless och valpen föddes den 18/5. Det var Kassandra och visst blev det så att hon kom till mig.

Hon är en stjärna och hon vet om det också. Den första av mina hundar som klarar 10 P i varje moment. Hon har en arbetskapacitet som är något extra. Vi har både roligt och mysigt tillsammans.

Kassandra och jag är bästisar och har alltid roligt tillsammans. Hon har humor och skojar gärna med matte.

Människans bästa vän ÄR hunden.